Alltså, lite känslosammare inlägg in coming!
Men jag skulle verkligen behöva någon just nu. Jag har mina närmsta vänner som finns där i alla lägen, och det är jag evigt tacksam för, vad vore jag utan er? Då hade det verkligen varit katastrofalt. Men det är något annat som saknas, jag känner mig så otroligt ensam i alla fall, hur mycket uppskattning ni än visar mig, så finns ensamheten där i bakgrunden. Jag behöver en person som är bara min, en som jag kan vara kär i få utlopp för alla mina känslor som gömmer sig där inne, och någon som älskar mig lika mycket tillbaka.

Jag behöver någon som är mogen, kan ta ansvar och kanske faktiskt har kommit någonstans i sitt liv och inte bara är fast i skolan, eller ja i alla fall efter gymnasiet, klarat av den biten liksom. Någon som förstår en på ett helt annat vis, som bara behöver säga hej och sedan är fireflies i hela magen, en oförklarlig lycka. Jag bara sitter och väntar på att min tid ska vara inne, för det sägs ju att den som letar efter kärlek inte finner den, och så är det nog också.

Borde kanske sluta vara så kräsen med? Då hade det faktiskt inte varit några problem för mig just nu. Men av någon dum anledning, som jag verkligen ogillar, vill verkligen få bort det, så hittar jag alltid fel i människor. Och dessa fel blir för mycket för mig, jag kan inte klara av dem och då stöter jag iväg personen som egentligen kunde vara världens bästa! Och lite därav söker jag mig till människor som bor långt bort, då blir felen inte lika tydliga. Men, där blir ju problemet igen, då blir det svårare att få den där äkta känslan av att vara omtyckt, jämt och ständigt och faktiskt vara värd någonting.

Åh, krångliga grejer det där med kärlek, det har nog aldrig riktigt varit min grej, men det kommer väl när jag minst anar det I guess! Nu ska jag bara gå och lägga mig, tjarå!